Klockor...

Då jag är inbiten klockfantast (/-idiot) så känner jag mig närmast tvungen att ge mig in på detta ämne...
Klockintresset fick jag med modersmjölken då min far är klockfantast i liten skala. Hans Rolex Explorer med fin matt urtavla inhandlad under 80-talet har alltid legat honom varmt om hjärtat.

Likväl hans Jaeger Le Coultre Memovox som dock inte blivit använd i samma utsträckning.
Just ett sådant ur finns för övrigt just nu på Kaplans kvalitetsauktion ifall någon är sugen...
Därmed var jag redan vid 15 års ålder intresserad av klockor och då främst "mekaniska" sådana. Med detta menat klockor som inte är batteridrivna.
När jag några år senare köpte min första mekaniska klocka, en automatisk Roamer, så var himlen nära.



Ganska snart insåg jag dock en del av nackdelarna med dylika konstruktioner. Van vid quartz-ur som jag var så bar jag inte klockan tillräckligt ofta vilket (hör och häpna) resulterade i att klockan stannade.
När klockan väl hamnade på handleden drog den igång, med den lilla reservationen att den gick fel med någon halvtimme eller så...
I dessa begynnelsens dagar då Ingvar Carlsson stod i talarstolen och man själv satt i skolbänken ledde detta till mycken frustration hos både mig, goda vänner och sist men inte minst mina lektorer. Fenomenet watch-winder hade inte inträtt i min begreppsvärld än.
Till slut gick detta så långt att jag uppgivet förpassade Roamern till en byrålåda med sin nyfunna uppgift, att rena luften från damm.
Jag gick tillbaka till min gamla Casio G-shock som troget följt mig genom sol, saltstänk och kärvänliga(?) brottningsmatcher på asfaltklädda skolgårdar. Denna trotjänare visar fortfarande tiden väl även nu över 15 år senare, och tro det eller ej, jag har aldrig bytt batteri på den!
Efter dessa eskapader lämnade jag i stort de mekaniska klockorna. Jag upptäckte att quartz-ur inte bara är av den sorten man hittar i botten av corn flakes-paket - övergången till den mörka sidan hade börjat...

Skrifvet af Lyxdoktorn


Inlägget är intressant(.se)