Innan Daytona fanns hade Rolex sin 6234-kronograf, numera kallad Pre-Daytona. Den senaste hausen av vintage-Rolex i allmänhet och Daytona i synnerhet har smittat av sig på 6234. Detta har resulterat i priser som gjort att klocknö..., eh jag menar konnässörer, har fått be sin fru om lov och kanske sälja sin vinter-Porsche för att köpa en. Pjäsen drivs av cal 72 från Valjoux som även hittas i en del andra klockor från 50-talet. Nedanstående ex krängs på Ebay till priset av svärfars segelbåt.
Idag drog Volvo Ocean Race igång, kanske världens största seglingstävling, och lagom till det släpper IWC en himla läcker specialversion i titan av sin Portuguese Yacht Club. Dinkan är en flyback-kronograf med både tim- och minutvisare i den övre miniurtavlan för att kunna mäta längre tidsepisoder. Modellen är nog den mest funktionsinriktade i Portuguese-familjen och har lysmassa på timmarkeringarna, tål 6 atmosfärers tryck och har skruvad krona. Hjärtat i klockan är IWC:s egen kaliber 89361 som har 68 timmars gångreserv och tog dem ca 4 år att utveckla.
Idag bjuder bloggen på lite bildbonanza gällande pjäsen i fråga men vill ni få lite mer kött på benen så måste det framföras att IWC har av en klockvärldens bästa websidor.
Panerai PAM 318 Brooklyn bridge har marknadsförts som en exklusiv dinka tillverkad i en begränsad upplaga för ca 45 lakan. Designen är omisskännlig Panerai rakt igenom och man kan inte låta bli att tycka att den är rätt snygg.
Som min påläste bloggkollega Mikael dock noterade så har även solen fläckar. För en av kunderna tyckte att det skulle vara skoj att se pjäsens maskineri. Tada! Urverk som de bättre Kina-kopiorna som ibland drivs av billiga schweiziska urverk. Panerai har inte ens bemödat sig att stämpla urverket med sin logga.
Piratkopierarna hade förmodligen gjort sig det besväret...
Häromdagen så kom en ny Seamaster-modell ut driven av Omegas pålitliga coaxial-urverk. Vad har då denna modell att bjuda på förutom ett på tok för långt namn? Vattentäthet ner till 150m, längre serviceintervall samt 4 års garanti.
Det är verkligen välkommet att de stora schweiziska firmorna börjar bli lite mer generösa med garantitiderna. Omega har förvisso långt kvar till de japanska tillverkarna som brukar ge uppåt 10 års garanti på sina lyxpjäser men 4 år är ett steg i rätt riktning. Omega ska också ha en eloge för att de motstått trenden att högglanspolera länken.
Designen är det inget fel på heller men är den inte lite väl lik Rolex Milgauss (längst ner)?
Kära läsare. Som ni säkert har märkt så har jag varit frånvarande från mitt annars idoga skrivande en tid nu. När jag nu gör min säsongscomeback tänkte jag bjuda på en omtumlande erfarenhet. Föga kunde jag ana smakvidden i en surströmmingsklämma.
Mina goda vänner J och C bjöd på surströmmingsskiva. Burken öppnades enligt konstens alla regler under vatten för att stävja "aromen" och jag måste medge att doften inte var så intensiv som jag hade väntat mig.
Surströmmingen serverades traditionsenligt med mjukt och hårt tunnbröd, västerbottenost, ett par sorters snaps, hackad lök etc.
Doften från fisken blev egentligen riktigt framträdande först när jag skulle rensa den. Då jag kände kväljningarna hopas allt för mycket räddades jag av C medelst en snapsskål. Jag lyckades sen få ner en klämma med två mikroskopiska bitar surströmming i. Det var spännande men jag kommer inte att göra om det.
Med detta i bakhuvudet var jag djupt imponerad av J som åt 5 st (!) surströmmingar med potatis och dessutom slickade rent benen för att inte gå miste om smaken. Respekt!
