Då Werséns är beläget en bit ifrån hufvudstaden kan man inte kosta på sig att vara allt för nischad och stället extraknäcker därför som lokal pizzeria. En trevlig konsekvens av läget är dock att ingen lyfter på ögonbrynen när man klampar in i full down hill-mundering... 
Bulova ägs numera av Citizen vilka också har hjälpt till med utvecklingen av urverket. Man har tydligen åttafaldigat quartz-kristallens takt (256 kHz) genom att modifiera quartz-kristallen.
Stället är kanonskönt med får- och renfällar lite här och var, habila klassiska konditorivaror och trevlig personal. Man har även försökt göra lite gastronomiska avstickare i form av t.ex. macarons, men har man ätit Sebastiens dito avråder jag bestämt från att testa Åre-varianten.
God cappuccino med en klockren vaniljkringla och en god macka till. Kan det bli mycket bättre? Utsikten är riktigt fin och jag tycker att det sammantaget var en minnesvärd upplevelse att fika där.
Bilderna lånade från Kaplans.se
Det var därför ganska trevligt att en något överförfriskad Tarantino gästade Harrys när jag var där. Han höll rejäl låda och drog en och annan Screwdriver.
En parentes i sammanhanget var att Naomi Campbell satt vid bordet intill...
Det kan även bero på priserna. De flesta drinkarna ligger på 150-300 kr. För det priset får du dock uppleva en bit historia och en riktigt god Bellini. Den uppfanns för övrigt här. Bellinin görs på husets alldeles egen proseco och, traditionsenligt, vit persikopuré.
För hur trött den välklädde och Rolex-prydde bartendern än är på att servera Bellinis, så är de faktiskt ett signum för denna lyxsylta.
Jag provade även en Negroni (gin, Campari och vermouth) som var prima hoprörd.
Hemingway brukade på sin tid dricka sin egen variant av Daquiri, som självfallet fortfarande serveras här.
Venezianarna själva var bl.a. förtjusta i små "tapas"-ställen som det nedan.
Som en fond till ovan nämnda saker var den fantastiska arkitekturen, med allt från pittoreska hus till grandiosa palats.
Nedan några bilder som är tämligen karakteristiska för Venedig.
Turen till Venedig fascinerade och jag kommer definitivt att återvända till kanalernas stad...
Säkerhetsmässigt var det bra dock, man kunde röra sig i princip fritt utan någon större oro för rån etc. Även arkitekturen var fin med pittoreska små gator och romerska fornlämningar. Förhoppningsvis ändras de övriga förhållandena till det bättre de närmaste åren, så det går att motivera ett nytt besök.
Maten är god men etsar sig inte direkt fast i minnet. Att man serverar confiterat kycklinglår i stället för anklår är förstås en besparingsfråga, som kan tolereras pga att man lagt sig under 200:- på den rätten. Vad jag dock inte tycker är acceptabelt är att porti0nerna är så små. Jag anser att man kan förvänta sig att bli mätt när man besöker en bistro. Det som sticker ut mest i matväg är det fina, varma (!), brödet och ostbrickan från Philippe Olivier som håller hög nivå.
Servicen är väldigt varierande beroende på person. Allt ifrån strikt och klanderfri, via strikt men haffsig, till trevlig och väldigt avslappnad. På en krog av den här kalibern bör man kunna förvänta sig en betydligt jämnare nivå på bemötandet.
Sammanfatningsvis kan man efter det här korta besöket säga att maten är bra, servicen är sådär, men ffa att det inte är ok att inte bli mätt på en bistro när notan landar på över tusenlappen. Samtidigt kan jag känna, att är osten och toaletterna det mest minnesvärda efter ett besök på en krog av den här klassen, så är det nog bäst att välja en annan inrättning. Brasserie Godot lockar...
